Tore Strindberg 19/2 1882 - 6/2 1968
Sin utbildning startade han hos medaljgravören professor Adolf Lindberg 1898-1902, och han var elev på Konstakademien under åren 1902-05. För den unga konstpubliken är han troligen i dag ett rätt okänt namn, men för de något äldre hör han ihop med 20- och 30-talens klassicerande och realistiska stil med anknytningar till Hasselbergs lyriska linjer och till den franska skulpturen under 1500-talet. Många har kanske stannat framför hans gracila flickskulptur "Crokus" från 1925 i Stadshusparken eller inför hans fontänfigurer på Järntorget i Göteborg, där han skildrat olika världsdelar i kvinnliga gestalter. Hans porträtt av bl. a. Hjalmar Branting och Anders de Wahl visar på en realistisk syn på skulptur men även på en monumental linje. Tore Strindberg har också gjort ett monument av mer abstrakt slag, nämligen gravstenen över Andrée-expeditionens deltagare på Norra kyrkogården i form av ett isblock som pressas uppåt till en spetsig ving-form. Där har den symboliska betydelsen fått honom att föra in mer puristiska former i verket. Men annars var han ju mycket misstänksam mot den nya "moderna" konsten och menade med detta främst naivisterna på 30-talet. Han var en klassicist som hyllade absoluta begrepp som t. ex. "det sköna" i konsten och arbetade i en tradition av akademisk symbolism. Med denna sin syn på skulpturens budskap är det lätt att förstå att allt det som hände i konsten på senare år framträdde som skrämmande och felaktigt för honom. Han ville bygga vidare på egna idéer.
Beate Sydhoff, 1968
